Omisskännlig och funktionell
Jag följer designprofessorn tätt i hasorna, tillsammans med ett antal journalister från hela världen.
Han talar om hur han definierar design:
- Design handlar om form sprungen ur funktion. Föremål ska vara tillverkade med respekt för resurser, säger han.
Som lärare i design försöker han inpränta i sina elever att ett riktigt designföremål har en omisskännlighet, en autenticitet, och därför uppmuntrar han sina elever att inte söka förebilder utan hitta sin egen karaktär.
Han styr bestämt mot några montrar i avdelningen Talents.
Där huserar unga designkollektiv, som ZE123 från Neapel.
- Neapel är inte känt som någon designmetropol, och just därför är det så intressant att se hur ungdomar med små resurser hittar lokala producenter som hjälper dem att förverkliga sina idéer, säger Hansjerg Maier Aichen.
En stol/bänk gjord av spänstigt rostfritt stål och industrigummi känns som ett svävande moln att sätta sig i.

Fabio Chianese från Neapel visar den mjuka stålbänken

Den lär inte göra sina uppdragsgivare rika, eftersom de inte har den produktionsapparat som krävs för att själva kontrollera hela vägen från fabrik till konsument, anser professor Maier Aichen.

Sälj inte din idé till vem som helst
När han talar med nyexaminerade designers har han ett klart budskap: försök kontrollera så mycket som möjligt av produktion och distribution och sälj inte din idé till vem som helst!
-Det är ett bekymmer att god design blir så dyr, anser han:
En väl designad produkt med begränsad distribution som kostar en dollar att producera kostar 7 dollar i konsumentledet. Det beror på att det är så många led innan det mindre företagets produkter når marknaden. Ikea däremot har kontroll över en gigantisk produktions- och distributionsapparat. En produkt som kostar en dollar att tillverka kostar 2-3 dollar i konsumentledet.

Svenskar uppmärksammade

Designkollektivet dmoch består av tre svenskar som nyss utexaminerats från Carl Malmsten . Deras unika lampor, handsvarvade i aluminium hissas upp och ner med hjälp av tyngder av rispåsar.

David Ericsson, Marcus Berg och Ania Pauser berättar att de letade upp en gammal man som kan konsten att svarva aluminium och bad honom göra något som skulle vara en riktig utmaning för honom. Det blev lampskärmar med ett skaft, harmoniskt balanserade.
- Vi har sålt åtta stycken, alla specialtillverkade för kundens rum, säger David Ericsson.
Designkollektivet visar också ett set med enkla leksaker bestående av en handsvarvad träklump, en rispåse i moccaliknande tyg och en bit läder.
- Barn leker med allt de har omkring sig. De här kan bli vadsomhelst – ett spöke, en båt, en rymdraket, säger de två unga papporna i kollektivet.
Designprofessorn lyfter fram dmoch som exempel på hur viktigt det taktila är i god design:
- Datoriserade nutidsmänniskor brister i känsla för material, säger han, och väger den svarvade träklumpen i björk i sin hand.
-Den påminner om en helig sten från floden Ganges, säger han.
Jag lånar den ett ögonblick. Den är ljuvlig att ta i.

Svenska designkollektivet dmoch ställde ut leksaker och lampor

Dansk hållbarhetskultur

Danmark är partnerland till Ambientemässan i år. Den danska utställningen bygger kring lösningar för en hållbar utveckling. Här finns lätta dyra aluminiumcyklar.
I Danmark kan cyklar vara lyxvaror. De utställda exemplaren kostar i storleksordningen 5000 Euro. Men så är danska städer byggda för cyklar. 60 procent av alla arbetsresor i Köpenhamn företas med cykel.
- Det har blivit populärt att bygga sin egen personliga cykel. Folk lägger massor av pengar på det, säger Iben Højer Handen , från Dansk Design Center, som visar utställningen
En vattenflaska i stabilt glas med silikonkapsyl är också typisk för det danska hållbarhetstänket. Den ska användas till kranvatten, vara lätt att diska, och minska behovet av att köpa vatten på flaska.

Vem vet?Den som kommer över ett tidigt verk från dmoch, ZE123, Pilipp Blesheim eller någon annan av dagens unga designers kanske sitter på en dyrgrip som om några decennier säljs till ett svindlande pris på auktion. Den nya tidens designprodukter är till för att vara beständiga. De ska inte slitas ut, varken av att användas eller av att tittas på varje dag.

Texter och bilder:Dagmar Forne

Markus Nilsson, hängiven hemmakock och köksträdgårdsodlare från Helsingfors tröttnade på att köpa kryddväxter som bara vissnade i höstmörkret. Han uppfann en behändig liten odlingsbänk för köksbruk med energisnål växthusbelysning som han visade på Ambiente i mitten på februari.
- Finessen är att det går att samplantera både torrälskande och vattenkrävande kryddor i samma kärl säger han och förklarar den intrikata tekniken bakom. Stort intresse på den tyska marknaden.
Hemma i Norden behövs de för att vi har det mörkt på vintern, men längre ner i Europa är problemet snarare att städerna är stora och det är brist på odlingsplats, säger han.

I Boskkes monter hänger krukorna upp-och-ner. De vattnas uppifrån. Martin Carter står i montern och berättar att krukorna designades av en vän till honom som bodde trångt i London under studietiden.
- Krukor på golvet tar för stor plats, konstaterar han.

Den senaste tiden har de så kallade blufföretagen uppmärksammats. Det har traditionellt varit  så kring jul och sommarsemester-bedragare som skickar ut oriktiga fakturor blir mer aktiva, eftersom de hoppas att företagen tappar uppmärksamhet när ordinarie personal inte är på plats.

Svensk Handel, Företagarna och andra organisationer varnar, och i media finns tips om hur företag ska skydda sig och intervjuer med drabbade.

Men i år är det annorlunda. Fakturabedragare har blivit mer förslagna och mer aggressiva i takt med att småföretagare blivit mindre lättlurade. Hot och skrämseltaktik ska få företagare att betala.

De oseriösa företagen ringer upp, hänvisar till ett avtal som ska ha ingåtts och som nu ska betalas. Krav tagna ur luften. Någon gång kan den drabbade erinra sig ett “erbjudande” som de inte nappat på.

De oseriösa skickar inkassokrav, hotar med stämning, och den företagare som är livrädd för att stämplas som dålig betalare faller till föga.

Obehagliga telefonsamtal där företagare får höra vad som ska hända om de inte betalar har blivit vanliga.

Ibland tippar de över gränsen till vad som borde rubriceras som olaga hot.

De kallas blufföretag. Det de skickar ut kallas bluffakturor. Men vad är en bluff? En bluff låter som något varje vettig person borde genomskåda. Den som bluffar är smart, nästan charmig.

Bluffstopp är ett enkelt kortspel som barn gillar.

Men de oseriösa företagare som skickar falska fakturor från Bjuv eller Borås är inga harmlösa bluffare. De är bedragare. Brottet är grovt bedrägeri.

Hitintills har varken polis eller åklagare ödslat krut på “blufföretagen”, men nu har en åklagaren Tord Josefsson i Helsingborg börjat nysta i en härva. Två män som skickat enorma mängder bedrägliga fakturor från Bjuv sitter häktade. Brottsrubriceringen är grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri.

Tord Josefsson säger att det är viktigt att ändra attityd till dessa företag, precis som man för några år sedan slutade att betrakta ungdomar som sprayar ner tunnelbanevagnar med tags som “klottrare”. I dag åker de dit för skadegörelse, och fenomenet har minskat i omfattning.

Ska 2012 bli året då polis och åklagare kraftsamlar för att få bukt med fakturabedrägerierna? Ska Ekobrottsmyndigheten få mandat att lägga sina resurser på fakturabedrägerier?

Dags att utmönstra ordet bluff – och kalla företeelsen vid dess rätta namn: fakturabedrägeri.

Situationen är annorlunda för Apotek1 i Norge. I dag ligger läkemedelsförsäljningen på 60 procent av Apotek1s omsättning. Resten är handelsvaror, 30 procent, och receptfritt 10 procent.
En branschglidning sker gentemot både parfymerier och hälsofackhandel.
Apotekskedjorna blir allt större på hudvårdsprodukter, och de har också tagit in hälsofackhandelns beprövade storsäljare i sortimentet.
- Norrmännen handlar gärna både skönhetsmedel och kosttillskott på apotek., eftersom de upplever apoteken som garant för att produkterna är säkra och verksamma, sade Lars Birkeland i våras.
Det är den erfarenheten han tar med sig till Kronan.

http://politiken.dk/tjek/digitalt/forbrugerelektronik/ECE1483437/butikker-gaar-til-modangreb-paa-snyltere/

Detta “motangrepp på snyltare” som vissa handlare väljer att beskriva det, känns bakåtsträvande och som allt sådant poänglöst.
Gör i stället som Royaldesign.se med butik invid Sturegallerian i Stockholm.
Där kånkar Dagens Handels reporter in med famnen full av paket efter ett lätt desperat julklappsvep. Fyra havsblå filmjölkskålar fångar ögat.
Det är fina, men det behövs 6 stycken och förresten känns det närmast oöverstigligt att lasta ett paket ömtåligt tungt porslin ovanpå den redan tunga bördan.
Flickan i kassan har total koll på läget.
-Det finns åtta kvar på lagret, säger hon efter en snabb titt i datorn. Du kan få dem hemskickade till närmaste utlämningsställe.
Kunden fångas direkt. Betalar på stört och kliver med glada steg vidare i julhandelsvimlet.
Nästa dag kommer ett sms. De beställda varorna finns att hämta efter kl 17 i den lokala servicebutiken. Bara att svänga förbi med bilen, parkera direkt utanför.
Porslinshandlaren förstår att kunden inte har lust att bära grejerna genom stan.
Det borde väl också en elektronikhandlare förstå?

Papperstidningen Dagens Handel som hittills levt en skyddad tillvaro som medlemsförmån åt Svensk Handels medlemsföretag blir en helt prenumererad tidning. En stor del av upplagan har varit garanterad genom att Svensk Handel köpt tidningen åt varje medlemsföretag. Visserligen har vi haft många prenumeranter utanför medlemskretsen, och många av Svensk Handels medlemmar har varit så intresserade av tidningen att de skaffat extra prenumerationer så att fler medarbetare ska kunna ta del av den, men den har också skickats ut till företag som knappt uppmärksammat den.
Under 2012 kommer tidningen bara att distribuerats till företag och personer som tagit ett aktivt beslut att prenumerera. För oss på redaktionen har det stor betydelse. Läsaren kommer närmare. Han eller hon kan när som helst reagera på det vi gör genom att ta en eller flera extra prenumerationer, rekommendera tidningen till kollegor eller surna till och bestämma sig för att avsluta.
Men vi som journalister kan inte vara för rädda för att någon ska surna till.

Det värsta vi kan göra är inte att reta upp läsarna.
Det värsta vi kan göra är att tråka ut dem.
Vår uppgifter är:
Att sätta oss in i komplicerade frågor och ämnen och berätta om dem på ett tillgängligt sätt.
Att gräva upp spännande nyheter och berätta sanningsenligt om dem även om vi trampar på några ömma tår.
Att berätta om inspirerande människor och företag som gör bra saker som andra kan ta efter
Att bevaka de stora skeenden som påverkar förutsättningarna för handeln.
Just nu ser vi fram emot ett intressant 2012.

I redaktionens liv är papperstidningen central. Det är där vi tar in det mesta av våra annonsintäkter och prenumerationsintäkterna. Det är där vi publicerar de stora vackert bildsatta och layoutade  reportagen. Samtidigt vet vi att för många läsare är Dagens Handel ett nyhetsbrev och en webbtidning, som de tar del av helt utan kostnad. Vi får allt fler läsare på webben, läsarna blir mer mobila och vill gärna ta del av innehållet via iPhone. Det kanske vore intressant att betala för en app?

Denna och många andra frågor tar vi med oss in i 2012.

www.youtube.com/watch?v=5yHWwdLN4d8