Gästerna börjar anlända till Retail Awards 2012

Rosa mattan är utrullad

Gäster anländer

Retail Awards 2012

I kväll den 7 maj går Retail Awardsgalan 2012 av stapeln. 550 gäster har anmält sitt deltagande till kvällen som är både prisutdelningsgala och stämmomiddag för Svensk Handel. 12 jurygrupper har valt ut de 36 nominerade och de 12 vinnarna bland ett rekordstort antal anmälningar.
Festen äger rum på Stockholm Waterfront , som är huvudstadens nya kongressanläggning. Dagens Handel kommer att finnas på plats under kvällen, för att rapportera från prisutdelning, mingel och efterfest.

Handlare ser e-handeln som en utmaning inte ett hot

Challenge och threat är inte samma sak. En liten twitterstorm nyss fick mig att fundera över ordens valörer. I dag hade Svensk Handel släppt en liten undersökning. 200 handlare hade tillfrågats vad de ser som de största utmaningarna för handeln i dag.
E-handel hade 27 procent svarat. Externa köpcentrum svarade 37 procent. Ett par twittervänner tolkade detta som att handlare känner sig hotade av e-handeln.
De hade översatt utmaning med ordet threat. OK, måhända en tolkningsfråga.
Men om jag blir hotad springer jag och tar skydd, alternativt slåss för att döda eller på annat sätt avväpna hotet.
Men blir jag utmanad, då måste jag visa vad jag går för.
Jag ringde upp Magnus Kroon på Svensk Handel och frågade hur svenska detaljhandlare ställer sig till utmaningen.
- De är inställda på att möta, inte mota utvecklingen, säger han. De förstår att konsumenternas krav och beteenden har ändrats med utvecklingen av internet.
Handlarna är vakna. Utmaningen ligger i att använda de nya möjligheterna på bästa sätt, säger han, och tillägger att det är kul att se att handlarna själva lyfter fram frågorna så tydligt.

Näthandlare är inte lika smarta som fysiska handlare

Så slarvigt de använder skärmytan utan att verka medvetna om att varje kvadrattum är en säljyta.

Inom den fysiska handeln finns en större medvetenhet och kunskap om vilka ytor som säljer bäst, och vad som funkar i olika lägen.
Pratade nyss med Michael Mokhberi som är vd för Apptus i Lund.
Apptus är ett företag som utvecklar verktyg för att personalisera e-handel, alltså göra sidorna relevanta för varje kund.
Han menar att det finns mycket att göra för att optimera säljytan på en e-handelssajt:
- De som arbetar med digital marknadsföring verkar gå mycket på magkänsla. Den fysiska handeln bygger på decenniers kunskap om vilka ytor som är heta och vad som är bäst att ha närmast kassan. Men e-handeln är omogen i det avseendet. De har inte koll, och det beror mycket på att de som jobbar med att utforma kampanjer och att visa upp utbudet är i händerna på it-folket, säger han.
Problemet är att man använder olika verktyg som inte fungerar tillsammans.Det finns ett verktyg för att lägga upp kampanjen, ett annat för att utvärdera. Det gör att det blir krångligt och tar tid att mäta resultatet av en kampanj eller att se om en produkt verkligen säljer bra.
Michael Mokhberi menar att integrerade verktyg där man kan mäta i realtid vad som händer på sajten och snabbt kan ändra ett erbjudande skulle vara så mycket effektivare.
- Då skulle en e-handelssajt kunna vara lika säljeffektiv som en vanlig butik, säger han.

AOC, ursprungsmärkning av mat i Frankrike och Schweiz

Var på ett seminarium på Handelshögskolan om ursprungsmärkning av mat, anordnat av Franska ambassaden och Schweiziska ambassaden.
Publiken bestod av handlare, bönder, matskribenter, importörer och andra intresserade av genuin mat.
I Frankrike och Schweiz finns ett system för ursprungsmärkning kallat AOC, Appelation d’origine contrôllé. AOC-livsmedel är specialiteter, tillverkade i en bestämd region, utifrån bestämda kriterier och med noggrant dokumenterade recept och tillverkningsmetoder.

Olika sätt att se på mat
Eftermiddagen inleddes, efter den på Handelshögskolan tillämpade akademiska kvarten, med ett föredrag på franska av Gilles Fumey, professor vid Sorbonne i ämnet ”cultural food geography”.Föredraget simultantolkades elegant till svenska.
Ämnet för föredraget var Måltidens magi.
Professor Fumeys tes är att det finns två vitt skilda synsätt på mat och ätande. Det amerikanska, vetenskapliga- där måltiden reduceras till näringsintag – ett sätt att förse kroppen med lämpligt bränsle i rätt avvägda doser av fett, kolhydrater, vitaminer och annat som kroppen behöver för att hållas frisk och funktionsduglig. Hygien är en viktig faktor. Matpyramiden trummas ut av WHO som en global standard, trots att den inte respekterar varken lokala skillnader eller att människors behov skiljer sig i olika klimat.
Mot det står ett kulturellt synsätt – där måltiden ses som en del av människans identitet och där matens kvalitet bedöms efter hur väl den smakar och efter kvalitén på råvarorna och att produkten tillverkats på rätt sätt. En parmaskinka ska torka under vissa betingelser, en Roquefortost ska tillverkas på rätt sorts mjölk och utveckla det rätta möglet för att få sin genuina smak.
I Frankrike sorterar AOC under finansdepartementet, och utfärdas av en avdelning som bekämpar fusk och bedrägeri.
Schweiziska AOC är inte fullt så hårda men i Schweiz finns å andra sidan en fullt frivillig överenskommelse som alla småskaliga tillverkare håller sig till. De har förbundit sig till att inte använda E-nummer, färger, eller andra tillsatser.

Tänk om Sverige haft AOC…
I jämförelse ter sig den svenska matkulturen torftig.
Den svenske mejeristen Gert Andersson ,som driver Raftsjöhöjdens Gårdsmejeri i Jämtland lekte med tanken på om Sverige hade haft ett AOC-system i gång sedan 1920-talet, precis som Frankrike.
- Då hade en Västerbottenost varit en helt annan sak. En äkta Västerbotten hade varit tillverkad av mjölk från fjällkor som gått på sommarbete minst 80 dagar i västerbottnisk skog och mognat med en riktig mögelblomning som hade torkats av med den rätta blandningen av saltlake…
Nu finns inte den osten. Svenska ostar har sedan 1950-talet fått mogna i plast, och osten tillverkas av pastöriserad mjölk eftersom mjölken transporteras långt. Och ingen håller reda på vilken kossa som gett mjölken.
Gert Andersson håller själv riktiga fjällkor. Han berättar att deras mjölk är fetare och innehåller omega3 fettsyror, och den mjölken ger en speciell smak åt hans ostar.

Jordbrukssamhälle
Christian Ekberg har bott i Schweiz i ett par decennier, och jobbat som varumärkesbyggare för bland andra Ikea, innan han för ett par år sedan blev importör av schweiziska ostar.
Hans företag heter Terroir Suisse, och han bygger varumärket kring ursprunget och den genuina smaken.
Han citerade en känd ostmästare Rolf Beeler ” Osten ska smaka det som kossan har ätit”.
En tanke man kan slås av är att fransmän och schweizare är stolta över sitt bondearv. Paris sägs vara Frankrikes huvud, men själen den finns på landsbygden.
I Sverige är bonnig ett skällsord. Sverige urbaniserades snabbt, och jordbruk och mathantering blev storskaligt industriellt och därigenom respekterat.
Men samtidigt som den genuina maten gått förlorad har vi blivit allt mer oroliga över vad vi stoppar i oss. Och köper tonvis med omega3-kaplar i stället för att äta riktig ost.
Dagmar Forne

IFS bjöd till lunchsamtal om molntjänster

Dagens Handels Dagmar Forne har träffat mjukvaruleverantörer och användare som över en lunch diskuterade hur molntjänsterna förändrar samhället:

Molntjänster, eller Cloud computing som gör det möjligt att dela på information har länge varit en stor snackis, och det finns olika uppfattningar om nyttan och faran med dem. En del talar om molntjänsterna som ska ta över och frälsa, andra fruktar molnet där all information okontrollerat svävar omkring åtkomlig för vem som helst att användas hur som helst.
Men så svart-vit är ju inte verkligheten.
Det blev en livlig debatt som spände över många områden, alltifrån hur militära hemligheter ska skyddas och hur molntjänsterna stämmer med 27 olika nationella personuppgiftslagstiftningar inom EU till affärsnyttan och hur arbetslivet förändras med molntjänster.

Här är några insikter som förmedlades under diskussionen:

It-avdelningarna tappar makt.
Nu är det sälj och marknad som driver utvecklingen.
- Marknadsavdelningarna har mer pengar till it-utveckling än vad it-avdelningarna har, menade dagens moderator Magnus Höij som är chefredaktör för Internetworld.
Han har länge funderat och skrivit kring frågan hur affär och it ska mötas, men säger att det fortfarande är en stor klyfta mellan marknad, sälj kommunikation å ena sidan och It å den andra.

Kalkylerad risk
När de gamla It-cheferna ägde frågorna var policyn strikt. Säkerheten skulle helst vara 100 procent.
När sälj och marknad får styra börjar man ta kalkylerade risker. Hur mycket vinner vi på att lägga information i molnet? Om vi blir snabbare, effektivare, och bättre på att serva våra kunder samtidigt som vi sparar pengar – kan vi då inte ta en liten risk?

CRM-system har blivit en stor hit i molnet
Paradoxalt menade några debattdeltagare, eftersom priser och leveranser tidigare uppfattades som affärshemligheter. Nu finns allt i molnet eftersom det är så praktiskt och effektivt att dela information exempelvis från leverantör till distributör och butik.
Och vilken säljare vill i dagens värld åka in till kontoret för att skicka en offert?

Besparingar gör molntjänster attraktiva.
En stor fördel är att företagen inte själva behöver anställa It-kompetens. De duktigaste teknikerna vill ändå helst jobba på Microsoft, IBM, eller IFS.

Handlare lever farligt
Många företag är skeptiska mot att lägga ut känslig information i någon molntjänst som sköts av en tredje part.
De inser inte att deras gamla system som utvecklats speciellt för dem, ofta har usel
säkerhet. Systemen attackeras ofta och skadorna för det enskilda företaget kan bli stora.
- I dag lever vi i en värld med många system, där attacker är vanliga. Dågila system är mycket vanliga inom handeln, säger Dan Mattews på IFS
Han förutspår en framtid där systemen är globala, men betydligt säkrare än dagens.
Det blir som att jämföra bil med flyg. När en attack väl inträffar kan den bli förödande för många, men det lär hända väldigt sällan.

Handelsavtal efter känd dramaturgi

Tommy Tillgren och Lars Anders Häggström

Ja, så var handelsavtalet 2012 i hamn. Som så många gånger förr efter strejkvarsel och hårda ord. När avtalet väl är påskrivet är det idel solsken.

Dagens Handels utsända tillbringade en lång dag i Svensk Handels lobby tillsammans med kollegor från etermedia och stora dagstidningar. Det var sagt att parterna skulle lämna sina svar på Medlingsinstitutets bud klockan 10 på torsdagen. Under förmiddagen meddelades det att Handelsanställdas hade lämnat ett svar, men innehållet i svaret fick vi inte veta. Vid lunchtid kommer Svensk Handels förhandlingsdelegation. De placeras på tredje våningen i glasbyggnaden öppna för den samlade pressens alltmer kremlologiska spekulationer. Svt2-fotografen filmar uppåt när dörren öppnas och Svensk Handels ordförande Christian W Jansson uppenbarar sig. Vad händer? Nä de hämtar bara kaffe.
Ja, så meddelades det att Svensk Handel svarat på budet, men att inte de heller ville tala om vad budet innehöll och hur de svarat.
Handelsanställdas förhandlingsdelegation kommer ner och tränger sig in i den lilla rökkuren som finns i lobbyn. Den är avsedd för 2 personer. Nu försöker 8 pers. Ett par blir stående utanför, byte för journalister som i alla fall markerar att de sköter sitt jobb:
- Är ni nära en lösning?
- Blir det strejk?
-Varåt lutar det?
-Går det bra?
-Vilka är stötestenarna?
Utsiktslöst eftersom ingen får säga något. Svaren vi får är lika outgrundliga som förhandlarnas stenansikten. Fast några ler gäckande och blajsar lite:
- Jorå, ett steg fram och två tillbaka.
I brist på annat vänder sig kollegorna till Dagens Handels utsända:
- Du som varit med – vad tror du? Blir det strejk?
Och med en rad avtalsrörelser inom handelsområdet i minnet svarar jag:
- Historiskt sett så har de alltid kommit överens. Men de måste komma tillbaka med något som deras respektive medlemmar kan acceptera.
Alltså – substantiella löneökningar som samtidigt inte kostar arbetsgivarna för mycket.
Under hela avtalsrörelsen har Handelsanställdas förbund klagat över att Svensk Handel i princip vägrat att tala om någonting annat än lönen. Lönen skulle sättas efter märket, 2,6 procent.
- Vi har försökt föra upp andra frågor än lönen på bordet, men de vägrar förhandla, klagade Handelsanställdas ordförande Lars Andels Häggström när avtalsperioden började lida mot sitt slut i mars.
De dundrade på om att Svensk Handel betedde sig oansvarigt.
Svensk Handels is-i -magenstrategi retade ordentligt.
När Svensk Handel så plötsligt strandade förhandlingarna och vände sig till Medlingsinstitutet, undrade många vad som hände. Smart? Översmart eller hjärnsläpp? gick diskussionerna kring det runda bord där en del av redaktionerna på tidningarna Fri Köpenskap och Dagens Handel brukar luncha.
Nu kunde inte parterna träffas förrän Handelsanställdas förbund lagt ett varsel om strejk. Det kom strax före påsk. Fredagen den 13:e skull strejken bryta ut, och det är därför alla journalister sitter i Svensk Handles lobby medan timmarna släpar sig mot kväll.
Under de senaste dygnen har också sympativarslen från andra LO-förbund duggat tätt.
Först när varslet hade lagts började parterna prata igen. Medlingsinstitutet fick ägna sig åt pengafrågorna medan Svensk Handel och Handelsanställdas äntligen började tala allvar om de andra frågorna som bränt i sinnena så länge:
yrkespraktik, bemanningsfrågan, visstidsanställningarna, som många arbetsgivare enligt fackets terminologi ”staplat på varandra” istället för att ge fast anställning, fördelning av veckoarbetstid över lugna och bråda perioder, anställningsavtal och annat.
I det medlarbud som parterna skulle ta ställning till skulle även de mjukare frågorna tas med.

Väntan fortsätter. En del av journalisterna och fotograferna får avlösning. Så kommer Svensk Handels pressekreterare ner och berättar att medlarna lagt fram ett andra bud. Handelsanställdas förbund är på väg ner för att lämna sitt svar.
Men sen händer inget.
Och så har Svensk Handel bett om mer betänketid.
Tv4s kvicktänkta reporter ska precis ut i sändning och hon drar slutsatsen att Handelsanställdas troligen var på väg ner med ett negativt besked, och att Svensk Handel
därför blivit tvungna att jämka på någon punkt för att få igenom avtalet.
Så kommer herrarna ner. Den store Tommy Tillgren, och den späde Lars Anders Häggström meddelar att ”Nu har vi ett avtal” och att de fått igenom ordentliga löneökningar plus 5 av sina hjärtefrågor.
Dag Klackenberg kommer strax efter, också han nöjd:
- I dag har vi talat om de mjuka frågorna. Det var inte pengarna som var stötestenen utan de andra frågorna, säger han.
Så syns mönstret. De mjuka frågorna som Svensk Handel hårdnackat vägrat att tala om under flera månader, används på slutet som stötdämpare för att inte avtalet ska bli för dyrt för handlarna.
Vad avtalet innebär står att läsa i veckans Dagens Handel.
Dagen efter den långa torsdagen talar jag med lättade handlare. Skönt att slippa strejk.
Men en av dem jag pratar med , Robert Olsson, som är HR- och informationsdirektör på Bergendahls ifrågasätter hela processen:
- Varför går det inte att komma överens utan hela den här förutsägbara dramaturgin?
Strandning, varsel, medling… det känns omodernt tycker jag.

Dagmar Forne rapporterar från Butiksleverantörmässan 2012

Ägnade gårdagen åt Butiksleverantörmässan i Kista. Välbesökt, intressanta utställare och bra föreläsare. Det allmänna intrycket är att mässan har utvecklats väl.

Seminarierna handlade om handelns framtidsfrågor. Två nyckelord är personlig service och teknik.
Joshua Bamfield, brittisk professor, berättade hur brittiska konsumenter reagerat på finanskrisen och dess efterdyningar, som gått hårdare åt UK än Sverige.
Han talar om konservativ konsumtion. Engelsmännen spenderar försiktigt, avstår uteliv, handlar basvaror och umgås i hemmet.
Är det då dagligvaruhandeln som dragit längsta strået? Kanske. De stora kedjorna som Tesco och Carrefour har problem, men det tycks vara non-foodsegmenten som tar värsta smällen. Professorn förklarar att butiksytorna minskar. 3 500 kvadratmeter var en vanlig butiksstorlek tidigare. Nu söker kedjorna mindre lokaler, 2000 kvadrat anses mer lagom.
Benägenheten att ta bilen för att handla minskar också. Bensinpriserna har stigit precis som i Sverige.
I stället handlar britterna allt mer på nätet. Det har fått till följd att butikslokaler i bra lägen står outhyrda eller hyrs ut för ett pund i månaden till någon som sätter upp en skylt i fönstret med adressen till sin nätshop.
Vad som kommer att hända med alla dessa butikslokaler om några år är svårt att sia om. Städer utan butiker blir ju trista. En del gallerior kanske rivs, eller byggs om till bostäder med några trevliga personliga närbutiker i bottenplanet. Vi
nar märkt här i Sverige är det den bostad- och trafiknära handeln som gått bäst de senaste året.
Multichannel talas det mycket om.
Postens Arne Andersson var som vanligt på plats för att entusiasmera handlare för teknikens möjligheter. Hans poäng är att handlare med teknikens hjälp kan ge personlig service. Personlig service behöver inte alltid innebära ett möte med en säljare i en fysisk butik. Han ger sitt favoritexempel en nätbutik som heter Wetseal.
Nätnärvaron blir allt oftare den första kontakten med butiken. Nätet ska locka kunder till butiken, och när kunden stiger in genom butiksdörrarna finns en förväntan som butiken måste möta.
En säljare som säger hej, som ställer rätt frågor och som förstår att merförsäljing är en service till kunden.
Susanne Einhorn, som är proffs på kundbemötande drog stor publik till sin Learnshop. Hon varnar för den affärsdödande repliken:
- Var det bra så?
Det enkla svaret är ja. Kunden måste liksom tänka hårt för att komma med motrepliken Nej, eftersom hon då måste ha klart för sig exakt vad hon behöver:
- Ska det inte vara batteri till den där?
Författaren Stefan Engeseth deltog i den inledande debatten om handelns framtid. Han talar om hur butiken kan bli mycket mer än en plats där man säljer prylar.
Han funderar kring matbutiker och vitvarubutiker där kunderna lär sig att laga mat.
Klädbutiker som säljer kläder på halva ytan och låter resten av ytan upptas av designers som hjälper kunden att sätta ett personligt stuk på plaggen.
- I framtiden kommer man rent konkret kunna köpa lycka, säger han.
Butiken som en plats där man blir lycklig. Där människan blir speglad och bekräftad.
Sportbutiken Alewalds vallaskola är ett exempel. Alewalds vd Anders Engström satt i publiken och tog tillfället i akt att berätta lite om Alewalds tänk:
- Vi säljer samma produkter som andra sporthandlare, men vi försöker ge det extra som gör att kunderna är lojala med oss.
Stefan Engeseth talade också om det geniala greppet att lägga upp en liten snödriva framför butiken varje vinter. Den brukar ligga där i samband med något Vasaloppsevent och smälter efter några dar, men det är många som ser den där på Kungsgatan i Stockholm, och Stefan Engeseth menar att den signalerar passion.

Mer om Butiksleverantörmässan kommer i Dagens Handel nummer 15, som kommer efter påsk.

Hur ska fakturabedragarna stoppas?

Den gamla förstakammarsalens läktare i Riksdagshuset är nästan fullsatt när civilutskottets ordförande Veronica Palm öppnar riksdagens hearing om bluffakturor – eller som det egentligen borde heta- fakturabedrägerier.

Här sitter företagare, journalister och tjänstemän från olika organisationer,  uppmärksamma, tysta.

Veronica Palm passar på att plocka politiska poäng när hon gisslar politikerna (läs regeringen) som inte insett vidden av det samhällsproblem som de så kallade blufföretagen utgör.

Svensk Handel har jobbat länge med frågan. Varningslistan har många år på nacken och det är fortfarande så att det är till Svensk Handel företagare som utsätts för fakturabedragare vänder sig – mer än hälften av de som ringer är inte ens med i organisationen,  men de vet inte om något annat ställe att vända sig till. Företagarna har också en rådgivning, och dit har antalet samtal fördubblats på ett år, så nog är behovet stort.

Polisanmälningarna väller in mot ett antal företag eftersom Svensk Handel sedan närmare ett decennium råder alla, som får en faktura på något de inte beställt, att ringa polisen.

Anmälningarna har dock ytterst sällan lett till åtgärd.

Polisen anser nämligen inte att fakturabedrägeri är ett brott. Nej, de menar att en tvist om en faktura är en civilrättslig fråga. Som om det vore två normala företag som var oense om pris och kvalité på något som faktiskt har levererats.

Men då bortser polisen från faktum att borgenären, alltså den part som kräver pengar, har satt i system att skicka faktura eller per telefon kräva pengar för en vara eller tjänst som de aldrig har haft för avsikt att leverera, och som i alla händelser aldrig har beställts av den som nu krävs på pengar, gäldenären.

Det var först när åklagaren Tord Josefsson i Helsingborg på senhösten började riva  i frågan som det blev riktig fart. Han samlade 40 polisanmälningar mot företaget Svensk Företagslansering AB i Bjuv och anhöll tre personer. Utredningen går framåt. Inte med stormsteg direkt, men han hittar hela tiden nya bevis på företagets kriminella verksamhet.

Det är troligen Helsingborgsfallet som satte ljuset på frågan, så att riksdagen insåg att det var dags att hålla denna hearing.

Per Geijer berättade under hearingen att Tord Josefsson har fått ytterst lite hjälp med sin utredning, och att han själv fått hitta ingångar hos kronofogdemyndighet och skattemyndighet för att komma vidare.

Per Geijer hoppas mycket på att utredningen blir framgångsrik och att bedragarna döms till fängelse för grovt bedrägeri.

I flera tidningar i dag har han sagt att han ser rättegången som ytterst betydelsefull. Lyckas Tord Josefsson öppnas möjligheterna att börja arbeta systematiskt och effektivt mot fakturabedrägerier.

Han framhåller att det inte räcker med polisinsatser. Ett samarbete mellan många olika myndigheter krävs så att verksamheten i de oseriösa företagen störs. Kronofogde, skattemyndighet, ekobrottsmyndighet och fler borde vara involverade.

Ekobrottsmyndigheten ja, varför gör inte de något åt fakturabedrägerier?

Jag ställde frågan när jag skrev en artikel i Dagens Handel i januari.

Svaret kom mycket tydligt via mejl från ekorevisor Henrik Lundin på Ekobrottsmyndigheten:

Henrik Lundin, ekorevisor på Ekobrottsmyndigheten förklarar i ett mejl att myndighetens målområde är ekonomisk brottslighet definierad som oredlighetsbrott, bokföringsbrott och skattebrott, finansmarknadsbrott och EU-bedrägerier enligt kapitel 11 i Brottsbalken. Fakturabedrägerier faller under kapitel 9. Så Ekobrottsmyndigheten tittar inte på blufföretagen om de inte misstänkts för skatte- eller bokföringsbrott.

Tord Josefsson strävar på med sin utredning. Två män sitter häktade. Allra tidigast den 9 mars kan utredningen vara färdig och åtal väckas.

Dagmar Forne

 

På jakt efter morgondagens designklassiker – Ambiente 2012

Hansjerg Maier Aichen, professor på Karlsruhe University of Design nästan fnyser:
-Trender, säger han, jag avskyr begreppet trender. Trender handlar bara om detaljer, om det ska vara pastellfärger eller brunt just i år. Det är trender som driver kortsiktig och lågkvalitativ konsumtion, säger han.
Vi befinner oss på Ambiente i Frankfurt, den viktigaste mässan för inredning i Europa. Elva gigantiska hallar, 4600 utställare och oräkneliga produkter finns här.
Här finns enorma mängder med lätta uppdateringar av förra säsongens varor, just det som professor Maier Aichen tar avstånd ifrån, men också fullkomligt innovativa saker. Mest spännande är Hall 11, där de vassaste företagen får ställa ut. Där finns avdelningen Talents, där unga designkollektiv ställer ut gratis och förhoppningsvis får en kickstart på karriären.

Omisskännlig och funktionell
Jag följer designprofessorn tätt i hasorna, tillsammans med ett antal journalister från hela världen.
Han talar om hur han definierar design:
- Design handlar om form sprungen ur funktion. Föremål ska vara tillverkade med respekt för resurser, säger han.
Som lärare i design försöker han inpränta i sina elever att ett riktigt designföremål har en omisskännlighet, en autenticitet, och därför uppmuntrar han sina elever att inte söka förebilder utan hitta sin egen karaktär.
Han styr bestämt mot några montrar i avdelningen Talents.
Där huserar unga designkollektiv, som ZE123 från Neapel.
- Neapel är inte känt som någon designmetropol, och just därför är det så intressant att se hur ungdomar med små resurser hittar lokala producenter som hjälper dem att förverkliga sina idéer, säger Hansjerg Maier Aichen.
En stol/bänk gjord av spänstigt rostfritt stål och industrigummi känns som ett svävande moln att sätta sig i.

Fabio Chianese från Neapel visar den mjuka stålbänken

Den lär inte göra sina uppdragsgivare rika, eftersom de inte har den produktionsapparat som krävs för att själva kontrollera hela vägen från fabrik till konsument, anser professor Maier Aichen.

Sälj inte din idé till vem som helst
När han talar med nyexaminerade designers har han ett klart budskap: försök kontrollera så mycket som möjligt av produktion och distribution och sälj inte din idé till vem som helst!
-Det är ett bekymmer att god design blir så dyr, anser han:
En väl designad produkt med begränsad distribution som kostar en dollar att producera kostar 7 dollar i konsumentledet. Det beror på att det är så många led innan det mindre företagets produkter når marknaden. Ikea däremot har kontroll över en gigantisk produktions- och distributionsapparat. En produkt som kostar en dollar att tillverka kostar 2-3 dollar i konsumentledet.

Svenskar uppmärksammade

Designkollektivet dmoch består av tre svenskar som nyss utexaminerats från Carl Malmsten . Deras unika lampor, handsvarvade i aluminium hissas upp och ner med hjälp av tyngder av rispåsar.

David Ericsson, Marcus Berg och Ania Pauser berättar att de letade upp en gammal man som kan konsten att svarva aluminium och bad honom göra något som skulle vara en riktig utmaning för honom. Det blev lampskärmar med ett skaft, harmoniskt balanserade.
- Vi har sålt åtta stycken, alla specialtillverkade för kundens rum, säger David Ericsson.
Designkollektivet visar också ett set med enkla leksaker bestående av en handsvarvad träklump, en rispåse i moccaliknande tyg och en bit läder.
- Barn leker med allt de har omkring sig. De här kan bli vadsomhelst – ett spöke, en båt, en rymdraket, säger de två unga papporna i kollektivet.
Designprofessorn lyfter fram dmoch som exempel på hur viktigt det taktila är i god design:
- Datoriserade nutidsmänniskor brister i känsla för material, säger han, och väger den svarvade träklumpen i björk i sin hand.
-Den påminner om en helig sten från floden Ganges, säger han.
Jag lånar den ett ögonblick. Den är ljuvlig att ta i.

Svenska designkollektivet dmoch ställde ut leksaker och lampor

Dansk hållbarhetskultur

Danmark är partnerland till Ambientemässan i år. Den danska utställningen bygger kring lösningar för en hållbar utveckling. Här finns lätta dyra aluminiumcyklar.
I Danmark kan cyklar vara lyxvaror. De utställda exemplaren kostar i storleksordningen 5000 Euro. Men så är danska städer byggda för cyklar. 60 procent av alla arbetsresor i Köpenhamn företas med cykel.
- Det har blivit populärt att bygga sin egen personliga cykel. Folk lägger massor av pengar på det, säger Iben Højer Handen , från Dansk Design Center, som visar utställningen
En vattenflaska i stabilt glas med silikonkapsyl är också typisk för det danska hållbarhetstänket. Den ska användas till kranvatten, vara lätt att diska, och minska behovet av att köpa vatten på flaska.

Vem vet?Den som kommer över ett tidigt verk från dmoch, ZE123, Pilipp Blesheim eller någon annan av dagens unga designers kanske sitter på en dyrgrip som om några decennier säljs till ett svindlande pris på auktion. Den nya tidens designprodukter är till för att vara beständiga. De ska inte slitas ut, varken av att användas eller av att tittas på varje dag.

Texter och bilder:Dagmar Forne

Fabio Chianese från Neapel visar den mjuka stålbänken

dmoch